Efter revolutionen / Spegeln Malmö, Kino Lund
Premiär 22 februari 2013

Efter revolutionen är Olivier Assayas självbiografiska berättelse om att bli vuxen i en samtidigt hoppfull och uppgiven era full av kärlek, politik, droger och sex. Filmen är lika bitterljuv och öppen som livet självt.

Assayas regi är följsam med flera subtila estetiska godbitar, som t.ex. övergångarna när filmen hoppar fram en bit i tiden. Han arbetar här med en ”less is more”-estetik som passar filmens teman och ämnen perfekt. Filmen gör det uppenbart att det finns en auteur med full kontroll över bildspråk och filmiska extravaganser bakom kameran samtidigt som Assayas vägrar att falla för lockelsen att bli stilistiskt skrytig.

Jag har hört invändningar om att filmen är ”för fransk” eller att den är ”långsam och händelselös”. Sådan kritik ger jag inget för då den mest pekar mot omdömesgivarens föredragande av amerikansk kommersiell film där allt har en början, en mitt och ett slut. Sådana filmer där rollfigurers förflutna endast finns till som ”back story” till vad som händer under filmens speltid och där framtiden alltid är ett ”…och så levde de lyckliga i alla sina dar.”

Efter revolutionen har istället en distinkt och välavvägd känsla av både historia, filmens nutid (början av 1970-talet) och framtid (vår nutid och därefter) där det första påverkar det andra och så vidare. Men först och främst handlar filmen om ungdomen, ett tillstånd som den fångar perfekt. Här finns känslan av att allt är möjligt och den snabbt annalkande vuxenlektionen att så kanske inte är fallet. Här finns säkerheten av att vad man tror på är till 100 % rätt och att alla andra har fel. Här finns den smygande vuxeninsikten att allt kanske inte är så svart eller vitt som man vill att det ska vara, för att världen ska vara lite lättare att förstå.

Skådespelarensemblen är som klippt och skuren för rollerna, en stor eloge ska ges till rollbesättaren (Marine Albert) och regin som lyckas frambringa så bra tolkningar av skådespelare som i de flesta fall gör sin första roll (ett undantag är Lola Créton som också gjort fantastiska insatser i Min ungdoms kärlek och Bluebeard). Clément Métayer, i huvudrollen som Assayas alter ego Gilles, lär ha ett tjog franska och amerikanska (han är snygg också) filmmakare efter sig med erbjudande om nästa roll.

Med uppsluppenhet, estetisk elegans och eftertänksamma tankegångar säger Efter revolutionen något beständigt om ungdomen, livet, döden, samhället och kärleken. Rollfigurernas kamp för att känna något, tillhöra något, förändra det som är orättvist och delta i livet och samhället speglar våra egna erfarenheter och blåser liv i förtvinade drömmar om ett bättre samhälle.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...