Pojktanten / Spegeln Malmö, Kino Lund, SF Bio
Premiär 7 september 2012

Pojktanten, regisserad av Ester Martin Bergsmark, struntar i att följa regler och konventioner, den bryr sig inte ett dugg om att se ut eller förklara sig på de sätt många förväntar sig av en dokumentär. Filmen spränger gränser med ett mod som genomsyrar iscensättning, ämnesval och berättarteknik.

Alla som inte förstår varför så många omfamnar ordet ”hen” bör leta sig mot närmsta biograf för att se filmen. Pojktanten visar varför kön inte är, inte bör, vara avgörande när en diskuterar vad det betyder att vara människa. Detta är såklart en snårig diskussion, biologiska skillnader mellan män och kvinnor är i vissa fall viktiga (t.ex. inom medicin), men poängen med ordet ”hen” är att kön åberopas även i diskussioner och omdömen där könet på personen är, eller bör vara, helt utan relevans. Detta får i sin tur betydelse för diskussionerna/omdömen om olika saker och företeelser p.g.a. att vi lever i ett patriarkalt samhälle med förvrängda föreställningar, som odlats genom århundraden, om vad det betyder att vara man eller kvinna.

Varför är ordet ”hen” då så relevant att diskutera i anslutning till Pojktanten? Jo, av anledningen att filmen är ett av de bästa exemplen på det utanförskap, den känsla av att inte till fullo tillhöra samhället, som uppstår om när en inte passar in i de snäva definitionerna som ritats upp för vad det betyder att vara man, kvinna och människa på vår lilla planet. Filmen bejakar rätten att vara dig själv, att inte låta vad du känner bestämmas av vad andra känner och menar är normalt. Pojktanten är en film som kan hjälpa alla som känner att de inte passar in, en film som säger till dig att du är okej även om du inte är som normen.

Pojktanten blandar diskussioner i badkar, scener direkt ur livet, fiktivt lutande rekreationer av barndomen och andra estetiska grepp för att skapa en unikt egensinnig film. Pojktanten är poetiskt vacker både i ord och bilder, en fröjd för ögat och hjärnan med ett foto som drar penseldrag som fastnar i minnet och på retinan. En film som värmer i mörkret och säger ”det är okej att vara du, du behöver inte vara som alla andra”. Helt enkelt en film som behövs här och nu!

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...