Snabba Cash II / SF Bio
Premiär 17 augusti 2012
Det bästa med Snabba Cash-filmerna är regin. Detta tack vare att produktionsteamet vågar anlita auteuraktiga regissörer med egen stil, istället för att använda de duktiga men tråkiga bruksregissörer som bajsar ur sig alldeles för många svenska kriminalthrillers varje år. Ettan regisserades av Daniel Espinosa, denna av Babak Najafi (som långfilmsdebuterade med fantastiska Sebbe) och trean kommer att regisseras av Jens Jonsson (Ping-pongkingen).
Det är Najafis regi som är den stora behållningen och också det som lyfter ett ganska tunt manus till en tät och effektiv film fylld med våld och dåliga val. Snabba Cash II skiljer sig betydligt mer från Jens Lapidus romaner än föregångaren, det märks att filmteamet varit måna om att ha kvar Joel Kinnamans (vars stjärna sedan sist stigit tack vare roller i amerikanska filmer och den uppmärksammade tv-serien The Killing) rollfigur JW i centrum.
Trots manusets tunnhet så är tvåan på flera sätt bättre än ettan. Förutom regin så har också skådespeleriet vässats till, det märks att alla rollinnehavare har fått några fler års erfarenhet, av både sitt gebit och sina roller, på nacken. Men det som är allra bäst, jämfört med föregångaren, är hur kriminalitet inte på något sätt glorifieras. Till skillnad från ettan samt otal amerikanska släktingar, Scarface är det bästa exemplet, så finns här inget som någon kan tycka är coolt. Filmens porträtt av livet som brottsling är nattsvart, helt utan ljuspunkter.
Snabba Cash II lyckas med konststycket att underhålla, genom spänning och filmteknisk briljans, utan att visa våld för vålds skull. För det applåderar jag den och välkomnar den som en av årets hittills bästa svenska filmer.
Martin Memet Könick
