Grannpatrullen – Vita machomän som beter sig som jubelidioter

Grannpatrullen / SF Bio
Premiär 10 augusti 2012

Att marknadsföra Grannpatrullen blev en mardröm efter att det uppmärksammade Trayvon Martin-fallet. Efter att en ung svart man blivit ihjälskjuten, i ett ”gated community”, av en medlem i just en grannpatrull så var det inte så många som var sugna på att se Ben Stiller, Vince Vaughn och Jonah Hill leta efter avvikande beteende i sunkigt snuskig och sexistisk komedi.

I USA bytte filmen namn från Neighbourhood Watch till The Watch i ett desperat försök att stävja konnotationerna till det tragiska fallet utan lycka, filmen bombade vi biljettkassorna i ursprungslandet. Kopplingarna och likheterna med det verkliga fallet är inte det enda problemet med Grannpatrullen, men det är det största. Även om gänget i filmen i slutändan jagar andra saker än människor från andra länder så går filmen att tolka som högerpropaganda som spelar de främlingsfientliga krafterna i samhället rätt i händerna.

En kan, med hjälp av klara bevis i filmen (som jag inte vill gå in på i detalj då det riskerar att spoila filmens handling), argumentera för att filmens budskap, i slutändan, fastslår att USA är till för vita män som får gör som de vill så länge de tänker på nationens eller närsamhällets bästa. Kvinnor och personer med annan etnisk bakgrund än vit kan tolereras, men bara om de lyder och låter sig ledas av machomän som gillar att leka med stora pickadoller, supa sig redlösa och allmänt bete sig som jubelidioter.

Filmens ideologi och dess förhärligande av den förruttnade amerikanska drömmen är det sämsta med filmen men även om en bortser från den så finns det inte mycket positivt att säga. Filmen lånar/stjäler från lyckade filmkusiner som Ghostbusters och En djävul till granne men lyckas aldrig få ihop humor och action till en fungerande helhet. Vissa ”så dumt att en skrattar men hatar sig själv för det”-ögonblick finns men de är få.

När eftertexterna börjar rulla så önskar en, precis som filmbolaget som fick leva med mardrömmen att försöka återfå några av alla de miljoner som spenderats, att denna smörja aldrig hade blivit gjord.

Martin Memet Könick