Foto: Julia Holst.
This Is Head / Dalby Stenbrott
8 augusti 2012
I ett kargt Dalby stenbrott försvinner en funkinspirerad shoegaze uppför väggarna och kvarlämnar en känsla av kontrollerat kaos. This Is Head, en medveten kvartett från Malmö, har sedan sitt debutalbum 0001 (2010) befunnit sig i en ständigt föränderlig tillvaro där de förlitat sig på den självklara ljudbild de väljer att måla upp. Det är en monoton färd med melodiösa instick som för oss in i en skog av influenser.
This Is Head är utmärkande på så sätt att de medvetet valt att frångå normen om huruvida ett relativt nybakat band ska bete sig gentemot omvärlden. De har istället för en aggressiv marknadsföring förlitat sig på sin musikaliska vision och låtit den leda vägen, en väg som tydligen lett dem rätt.
Genom att lägga fokus på ett enhetligt sound, med Tom Malmros tuggande bas och Adam Jacobssons trummor som grund, tillåts Henric Claesson utagera fantasifulla gitarrslingor. Men det är Björn Wiking, som står för det sparsmakade användandet av sång och synth, som tillför den välbehövliga lekfullhet som behövs för att lätta upp det emellanåt alltför monotona soundet. Något som märks av i den eminenta och krautdiscoinfluerade låten ”0009” från 0001.
Som sista låt levererar This Is Head ”0007”, en låt som uppfångar essensen av vad bandet vill förmedla till oss. Med referenser till ett tidigt U2 och medryckande monotoni briljerar de och det tidigare stundtals mekaniska framförandet suddas ut. Kvar finns ljuvliga gitarrslingor och en drömsk sommarkväll.
Julia Holst
