Backafestivalen – Bohemisk festival utan spya och ångest

Foto: Johan Lindén.

Backafestivalen / Baskemölla
13–14 juli 2012

På en äng i närheten av Baskemölla har Backafestivalen för sjunde året i rad slagit läger. Förgylld av ljusslingor och cirkustält har en idylliskt placerad kohage förvandlats till ett område fyllt av kultur och känsla. Barn springer barfota, det luktar hav och överallt sitter klungor av människor som samtalar. Det är motsatsen till det festivalliv som brukar förknippas med fylla, ångest och blöta strumpor.

Backafestivalen är en ideell företeelse som arrangeras av Rörums BackaFestival Kulturförening bestående av både tonåringar och pensionärer, vilket avspeglas i både arrangemanget och stämningen. Det är egentligen ingen musikfestival i den vanliga bemärkelsen, istället har man valt att skapa en festival där mat och miljö står i fokus. Musiken är en biprodukt för att skapa trevnad och dra folk, vilket märks på utbudet då det är relativt lättillgänglig folkmusik, blues och reggae.

Foto: Johan Lindén.

Foto: Johan Lindén.

Jag befinner mig på Backafestivalen främst för att dokumentärfilmsklubben Doc Lounge visar Under African Skies, en fantastisk dokumentär som behandlar apartheid och skapandet av Paul Simons skiva Graceland. Filmen spelas upp i Berättartältet, vilket är en av festivalens fyra scener, som med åren utvecklats till en mötesplats där barnsagor blandas med ”metaforbrottning”. Det är ett forum där berättandets form tas på allvar och tillåts ta plats. En allmänt öppensinnad mentalitet som också genomsyrar resten av festivalen.

Likt den något populärkulturbombade stadspräglade yngling jag faktiskt är har jag något svårt att ta till mig den bohemiska atmosfär som råder. Idén av en festival som en mötesplats för alla åldrar och livsstilar är något som verkligt tilltalar mig men istället för att insupa det som sker flyger tankarna iväg. Jag funderar på var eldjonglörerna brukar öva i vanliga fall och vad han som säljer flöjter egentligen jobbar med. Jag befinner mig helt enkelt i en behaglig kulturchock, olika livsstilar möts och förenas i ett avslappnat sammanhang.

Foto: Johan Lindén.

Trots ett par år på nacken så känns festivalen rent organisatoriskt sett väldigt oerfaren. Långa matköer, dåligt informerad personal och för få ställen att befinna sig om regnet öser ner, vilket det ofta gör under den svenska sommaren, gör att många moment bli onödigt jobbiga. Till exempel misstog jag, likt många andra, Väärts soundcheck för fullskalig konsert vilket både bandet och jag tyckte var något oturligt. Men i övrigt står sig Backafestivalen bra jämfört med många av de festivaler jag tidigare varit på. Kanske har jag bara blivit äldre men jag uppskattar verkligen en medvetet lågmäld festival där man faktiskt kan slänga sig i gräset utan att hamna i en spya.

Julia Holst