Take This Waltz – Bjuder upp till ambitiöst ambivalent dans

Take This Waltz / SF Bio
Premiär 13 juli 2012
Distributör: NonStop Entertainment

Om man vill ha en berättelse med enkla eskapistiska svar där kärleken, livet och filmen slutar sådär generiskt lyckligt så har man kommit fel. Men om vill man ha ett komplext porträtt av en människa, spelad med enastående precision och utomjordisk närvaro av Michelle Williams, som lämnar åskådaren med fler frågor än svar så har man däremot kommit rätt.

Take This Waltz börjar konventionellt som en historia om en kvinna som inte kan bestämma sig för om vad hon gillar bäst, det trygga långvariga förhållandet hon är i eller den spännande nya flirten med en likasinnad granne. Men, efter en inte så lång stund, börjar det sippra in frågetecken som skvallrar om att detta är en film är eget eftertänksam och ambitiöst analyserande.

Nyckeln till att njuta av filmen fullt ut är att förstå att en inte ser en objektiv redogörelse av filmens händelseförvecklingar, all fokus ligger på Michelle Williams karaktär och hennes upplevelser av skeenden och situationer. Detta gör att filmens övriga rollfigurer får finna sig i att komma i andra hand, deras motivationer och psykologiska uppbyggnad undersöks inte närmre.

Seth Rogen fungerar bra som komisk figur och gör det bästa av sin nedtonade roll som Williams make, det är intressant att se honom prova på att spela en karaktär som skiljer sig något från de roller (älskvärd men något trög slacker) som han vanligen spelar. Lika bra går det inte för Luke Kirby som vissa fått för sig är ett stjärnskott (de kan inte ha sett hans mesiga skådespeleri i jordbävningsframkallande dåliga Labor Pains med Lindsay Lohan). Hans skådespeleri är träigt som ett furubord och hans endimensionella rollfigur fungerar enbart som verktyg för att dyka djupare i Michelle Williams karaktärs komplexitet.

För regi och manus står Sarah Polley, främst känd som skådespelare i den nostalgiskimrande serien Vägen till Avonlea (är det någon mer än jag som följde den slaviskt på tv 4 efter skolan i mitten av nittiotalet?) och filmer som Go, Splice och Mitt liv utan mig. Varken manus eller regi når här upp i samma klass som hennes långfilmsdebut Away From Her men är tillräckligt bra för att göra Polley till ett filmskaparnamn att hålla ögat på i framtiden.

Take This Waltzs upplösning diskuteras redan på nätet och kommer att göra fans av ”knyta ihop säcken tajt och prydligt”-filmer besvikna. För alla som tycker att vissa narrativ bäst avslutas öppet och ambivalent är upplösningen dock en triumf som kommer att ligga till grund för intressanta diskussioner med både sig själv och andra som har sett filmen.

Martin Memet Könick