Nathalie – Hjärtslitande, rolig och eftertänksam

Nathalie / SF Bio, Kino Lund
Premiär 6 juli 2012
Distributör: Noble Entertainment

Nathalie är en realistisk film om förlust, kärlek och utseende. Lägg till en Audrey Tautou i högform och rolig parodi av svenskhet och ni har en film som är omväxlande hjärtslitande, rolig och eftertänksam.

Filmen startar som en lågmäld romantisk komedi, fortsätter som tragedi med komiska inslag och avslutar som en mångbottnad undersökning av hur vi människor behandlar och ser på varandra.

En olycka förstör kärlekslivet för Tautous rollfigur, en lång period av sorg och flykt in i jobb följer och år flyter förbi. Men så plötsligt, efter att sexistiska flörtförsök från hennes äckliga chef tillfälligt stoppats, så startar hon en trevande vänskap/romans med en alldaglig svensk kollega. Men kan vänner, chef och samhälle acceptera att två så olika, enligt utseendenormer och sociala konventioner, personer finner varandra?

Vi svenskar får en extra dimension av humor av denna franska film. Filmens svenske rollfigur Markus spelas av den franske skådespelaren François Damiens, något som resulterar i korta men, för oss svenskar, hysteriskt roliga scener där svenskhet parodieras och kritiseras. Jag har sällan hört så mycket skratt på en pressvisning som när Markus pratar om sill med sina föräldrar eller sätter på en svensk musik för att charma Tautous rollfigur.

Förutom det fenomenala manuset, som fördelaktigt är helt befriat från sentimentalitet eller filmiska klyschor, så är regin (av långfilmsdebuterande bröderna David och Stéphane Foenkinos) smygande superb. Här finns inga iögonfallande effekter eller storslagna estetiska grepp men väl visuellt smarta övergångar som visar på filmskaparnas totala behärskning av bildspråket.

För att nämna några exempel så kan man titta på hur filmen, istället för att använda sig av rubriker som ”3 år senare”, hittar iscensättningsmässigt godis som virtuost visar, istället för att berätta, att tre år har passerat eller hur rörelser och mimik börjar i en scen bara för att sömlöst och följsamt fortsätta i nästa. Små grepp som höjer Nathalie till filmisk manna för alla som är intresserade av detaljer i filmskapande, och vilken cineast är inte det.

Vare sig du kallar dig själv för just cineast eller bara ser en film i månaden så är Nathalie en guldklimp som inte bör missas. Filmen behandlar universella mänskliga teman samtidigt som den underhåller och använder sig av filmmediet på ett förträffligt finstämt sätt.

Martin Memet Könick