Bat for Lashes. Foto: Martin Memet Könick.
HULTSFREDSFESTIVALEN 2012
Bat for Lashes / Blue Stage
16 juni 2012
En av de mest emotsedda konserterna för egen del under årets festival var Bat for Lashes, eller Natasha Khan som hon heter egentligen. Hennes senaste skiva, den tre år gamla ”Two suns”, höll jag som en av det årets tio allra bästa skivor. När hon nu står på scenen får vi får höra en hel del från senaste skivan och det låter fantastiskt. Som en ung Kate Bush, det är faktiskt den enda riktigt relevanta referensen, även ifall den används alldeles för ofta. Men spännande nog hinner hon dessutom klara av en hel rad nya låtar, ifall hon inte låter soundet gå över gränsen och bli typ Björk istället, så har vi mycket att se fram emot när nya skivan väl kommer senare i år.
S.C.U.M. / Yellow Stage
16 juni 2012
Ibland glömmer man bort vad som faktiskt givit en sina allra största kickar i musikväg. Man faller för frestelsen att spela på säkra kort istället för att upptäcka det nya. Några av mina allra, allra bästa konserter har varit med band jag knappt hört innan, några jag bara gått på efter att hört positiva rykten och någon singel. Som Levellers 92, Oasis 94, Neutral milk hotel 98, Valravn 2008 och så vidare.
I dessa Spotifytider hade jag dock hunnit med en snabb genomlyssning av Londonbandet S.C.U.M:s debut ”Again Into Eyes” från förra året. Bara idén att döpa sig efter Valerie Solanas ”Society for Cutting Up Men”- manifest är ju egentligen skäl nog för att kolla upp dem. På skiva låter det som en ganska konsekvent återgivelse av 80-talets mix av gothrock och mer atmosfäriga saker som Cocteau Twins (eller vad vi i Sverige hade kallat ”svartrock”) – inte illa alls men kanske inget att gå man ur huse för.
Live lyfter det dock åtskilliga steg, man rör sig i riktning mot det som var en slags föregångare till shoegaze-scenen, band som Loop eller kanske Telescopes. Jag älskar det! Efter en festival där höjdpunkterna varit Stone Roses och Cure, legendarer från min ungdom, känns det perfekt att avsluta Hultsfredsfestivalen med att bli överkörd av ett gäng kids. Eller för att citera mig själv i stridens hetta, i form av de sms jag skickade till min kära Konstpretton-kollega Martin för att försöka locka dit honom (vilket han så småningom gjorde):
Lör 22.12 ”Kom hit. Överlägset bäst!”
Lör 22.18 ”KOM!!!!”
Lör 22.33 ”Scum river hus här, kom!!!????”
Fredrik Egefur
