LOL (SF Bio)
Premiär 13 juni 2012
LOL är baserad på en fransk film med titeln LOL (Laughing Out Loud) ®, båda filmerna är regisserade av Lisa Azuelos. Trots att filmerna är väldigt lika rent storymässigt så skiljer de sig i ton. Medan den första är en stundvis ärlig återgivning av hur bergochdalbanigt ungdomslivet kan vara på 2000-talet så är den aktuella filmen en Hollywoodifierad sentimental historia full av förlegade moralkakor.
I huvudrollerna ser vi en godkänd Demi Moore, en massa intetsägande killar med fint fluffigt hår och Miley Cyrus, en av nutidens sämsta skådespelare. Hennes totala oförmåga att se annat är överspelande tjurig ut drar ner filmen till botten av det djupaste lagret av lerig dy och gör det så gott som omöjligt heja på huvudrollfiguren och hennes vänner.
Chernobyl Diaries (SF Bio)
Premiär 8 juni 2012
Chernobyl Diaries utspelas i det övergivna samhället Pripjat nära Tjernobyl. En miljö som är skrämmande verklig, en stad som gick från att vara en levande arbetarstad till en radioaktiv spökstad på bara ett dygn när den ödesdigra kärnkraftolyckan skedde 1986. Filmen är skriven och producerad av Oren Peli, mannen bakom Paranormal Activity-filmerna. Chernobyl Diaries har likheter med den filmserien i avseendet att de flesta av dess skrämseleffekter bygger på plötsliga höga ljud eller bilder som inte är särskilt läskiga efter den initiala överraskningsfaktorn.
Filmens story är lik så många andra filmers i genren, dumma amerikaner gör dumma saker som får blodiga konsekvenser. Kameraarbetet är enerverande skakigt och använder en ”found footage”-estetik som i detta fall endast är billig och irriterande. Det görs bara stundvis försök att låtsas att det är rollfigurerna som filmar händelserna, något som gör hela greppet till en onödig och ful uppvisning i lat filmskapande.
Mörkt vatten (SF Bio)
Premiär 13 juni 2012
Mörkt vatten hade gått direkt till dvd om det inte hade varit en svensk produktion. Vad filmen uppvisar är en högst konventionell thrillerhistoria utan den mista gnutta av innovation eller försök att göra något som vi inte sett miljontals gånger förut. En mäklare och hans gifta kärleksintresse spenderar några dagar i ett avlägset lyxigt skärgårdshus, som han ska sälja, men blir störda och, så småningom, terroriserade av en utländsk hantverkare som jobbar på huset.
Filmen kan iscensättningsmässig jämföras med Michael Hanekes Funny Games, om man tar bort allt som gjorde den filmen bra och på det konceptuella planet. Filmens enda ljuspunkter är det överlag bra skådespeleriet, speciellt Helena af Sandeberg och Andrzej Chyra gör rolltolkningar som i vanliga fall skulle resulterat i intressanta rollfigurer. Tyvärr är filmens karaktärer så stereotypiska och osympatiska att man inte bryr sig om någon av dem utan mest sitter och hoppas att de alla ska drunkna i titelns mörka vatten. Kontrasten mellan rika svenskar och fattig utländsk arbetare öppnar upp för intressanta paralleller med verkligheten och de skrämmande främlingsfientliga strömningar som plågar vårt land, tyvärr är inte Mörkt vatten särskilt intresserade av några sådana spår utan nöjer sig med att vara en rätt slafsig B-thriller utan överraskningar.
Martin Memet Könick
