Imperiet, Managua Nicaragua, 1986. Foto: Mats Bäcker.
Raw Power – Mats Bäcker / Malmö Museer
20 maj – 2 september 2012
Mats Bäcker är en rockfotograf som lyckas fånga något bortom schabloner i sina porträtt av välkända musiker som föreställer både internationella och svenska namn. Hans stora svartvita fotografier pryder just nu Kommendanthusets väggar och bjuder på en nostalgitripp på stilfullt manér. I hans samling av porträtt ingår bekanta namn som U2, Rolling Stones, Prince, David Bowie och Grace Jones. Bland de svenska namnen finns Imperiet, TT-Reuter, Totta Näslund, Björn Afzelius och Mikael Wiehe.
En av de bilder som fångar min uppmärksamhet allra först är en bild av en medlem i bandet Entombed (endast armen är synlig), tagen 2001 vid Kungliga Baletten. En utsträckt och vältatuerad arm håller fast i en balettdansös graciösa ben och bildar en oväntad komposition. Det minimalistiska och avskalade uttrycket skapar en effektfull nakenhet och fotografiet känns nästan som en målad bild. Dansösen och musikern bildar en spännande kontrast och blir symboler för två olika musikaliska uttryck. Det konstnärliga uttrycket har prioriterats och bandet presenteras på ett vackert men anonymt sätt.
Dessa element och denna stil återkommer i flera av de andra fotografierna och det är dessa bilder som är de mest intressanta inslagen i utställningen. Bilden av U2 på Roskildefestivalen är också härlig och lyckas fånga en alldeles speciell typ av känsla. Den bild som han är mest känd för är en bild av Iggy Pop som räcker fingret under en konsert i Köpenhamn, en bild som nästan fått ikonstatus och som blev starten på Mats Bäckers fotografiska karriär. Här har han lyckats fånga essensen av punkens era och bilden känns idag som en romantiserad bild av en svunnen tid. Jag finner personligen porträttet av Iggy Pop på Plaza Hotel mer intressant och överraskande.
Att dekonstruera motivet är Mats Bäckers styrka och det är de bilder där han lyckas med detta som man minns när man går ifrån utställningen. Bildernas stora format gör sig väldigt i bra i Kommendanthusets avskalade lokal och det är ett nöje att ta sig fram genom utställningen. Det blir som att följa med på en resa genom tiden. När Mats Bäcker lyckas fånga något annat än det man förväntar sig, någonting bortom det uppenbara blir det som allra bäst.
Sofia Nilsson
