Foto: Julia Holst.
ÖRESUNDSFESTIVAL
Vit Päls / Kulturbolaget
26 maj 2012
”Alla låtar är till dig, fast du inte vill ha dom” sjunger Carl Johan Lundgren, frontman i Vit Päls, när fem låtar är spelade och vi har fem kvar. Och det är sant, den opolerade svenska pop som jag inte brukar gilla, nästlar sig in i min forna tonårssjäl och lämnar efter sig en pust av nostalgi.
Lundgren är anledningen till Vit Päls uppkomst och det är tack vare hans svårmod, taffliga scenspråk och röst som gör att de klichéfyllda låttexterna inte blir för sötsliskiga utan har ett faktiskt allvar. Det blir en annan sorts publikfriande svensk pop än den som annars dominerar den svenska musikscenen, introvert men samtidigt väldigt närvarande. Musiken bär med sig en innerlighet som gör att det blir något annat. Något som både de hänförda flickorna längst framme vid scen och de smygdansande männen vid baren verkar uppskatta.
Vi bjuds på en ny låt, ”Livet”, och publiken får agera barometer för huruvida den ska få en plats i Vit Päls eminenta låtarkiv. Samtliga räcker upp handen när det ska avgöras och när Lundgren frågar ”Men vad var det ni tyckte var så bra då?” så hör man någon ropa ”Allt!”. Ja, allt. Vit Päls uppvisar en självklar jämnhet och energi på scen som man tyvärr går något miste om vid en genomlysning av deras senaste skiva Nånstans Ska Man Va (2012).
Höjdpunkten är när låten ”Kärleken bryr sig inte” från skivan Studio Möllan Sessions (2011) viskas ut i en a capella-version över den något blygsamma skara som tagit sig Kulturbolaget för att se hur svårmod kan axlas med dansanta melodier.
Julia Holst
