Foto: Julia Holst.
ÖRESUNDSFESTIVAL
Albin Gromer / Babel
26 maj 2012
När Albin Gromer i början av året äntligen släppte sitt debutalbum Album (2012) hade han redan hajpats till den grad att det diskuterades om huruvida han skulle kunna bibehålla den tilldelade statusen som Sveriges svar på Prince. Lyckligtvis togs skivan emot väl och Albin har blivit P3:s nya guldgosse.
När jag ser Albin Gromer och hans högt skattade band på Babel är det en självsäker Gromer som navigerar sig genom falsett och skönsång. Bandet briljerar och utan dem så skulle Gromer antagligen vara avsevärt mer ängslig där uppe på scenen. Med de elektroniska slingorna och den souliga basen sätts ribban högt, ibland slarvas det dock och istället för att lyfta så blir det en monoton medelväg. En slarvighet som förmodligen kommer korrigeras med tiden.
Samarbetet med Timbuktu är något som tydligt avspeglas i hur de på scen väljer att framställa sig. Men den energi som brukar prägla Timbuktus framträdande lyckas inte förmedlas fullt ut av Gromer, det blir emellanåt stelt och inte alls särskilt svängigt.
P3 Sessions närvaro bidrar till att mellansnacket blir ganska kaxigt men samtidigt en ganska härlig, om än något överdriven, hyllning till Malmöitiskan. Det känns som om Albin Gromer och bandet genomgår en identitetskris, de vacklar mellan den tilldelade rollen av media och vilka de egentligen är. Det blir lätt schablonartat när de överdriver sin roll som representant för den skånska soulen. De har tillsammans funnit ett unikt sound, nu gäller det att förvalta det.
I slutet avhandlas en alternativ version av ”Jag tror på dig” från Album (2012), en publikfriare med körsång och personlighet. Publiken sluter upp och man får en känsla av vad Albin Gromer med band kan vara om alla bitar faller på plats.
Julia Holst
