Foto: Michaela Larsson.
ÖRESUNDSFESTIVAL
Shiny Darkly (DK) / Kulturbolaget
25 maj 2012
Jag hade höga förväntningar inför spelningen med hajpade danska bandet Shiny Darkly. Deras självbetitlade debut-EP som släpptes tidigare i vår är något av det bästa jag hört i år. Musik som låter som en blandning av Joy Divison, Motorama och Bauhaus kan inte bli annat än bra.
Men på ett alldeles för tomt Kulturbolaget framför de sina låtar, som inte uppnår samma glans som på skiva. Istället för en given postpunkpondus ser vi snarare fyra killar som ivrigt försöker leva upp till myten. De är unga och saknar erfarenhet, förstår vi, men någonstans skiner ändå potential och vilja igenom.
Någon påpekade att det var för mörkt i lokalen och att ljudnivån var för hög, men jag håller inte med. Sådan här musik är bäst när den är mörk och öronbedövande. Killarna i bandet är tunna, svartklädda och under ”Diana” har sångaren närapå lika spastiskt kroppsspråk som Ian Curtis. Den episka ”You feel like you should” beskriver den där genomträngande tonårssvärtan när man har ett ensamt hjärta.
Mellansnacket växlar mellan självsäker tystnad och osäker visklek på scen. Som sångaren uttryckte det: ”I’m telling them an awful secret”. Den där hemska hemligheten förstår vi handlar mer om tekniska överenskommelser och påminnelser snarare än snaskigt skyldiga erfarenheter.
Men vad gör det. Shiny Darklys fantastiska låt ”He’s suicidal” sticker ut från resten av framförandet och det stereotypa manéret glöms bort – för det här är ju sanslöst bra. Shiny Darkly behöver tid, praktik och medföljande självsäkerhet. Musikaliteten, melodierna och rösten är där, och deras första fullängdsskiva kommer bli något att räkna med.
Ni förstår att jag är splittrad. Livespelningen var inte särskilt fantastiskt, men på Shiny Darklys EP skiner bandet så där perfekt mörkt och kommer snart nästla sig fast i våra sinnen likt ett epileptiskt anfall.
Michaela Larsson
