Foto: Alexandra Hall.
Danskjävlar – Om detta må vi berätta av PotatoPotato / Teaterhuset Bastionen
4 maj 2012
I söndags gav det grekiska folket det högerextrema partiet ”Gyllene gryning” en inträdesbiljett till parlamentet i Aten. Grekland lider av sin värsta ekonomiska kris i modern tid och missnöjet mot de sittande politikerna är omfattande. Kanske kan det hjälpa till att förklara att landet följer samma utveckling som i många andra EU-nationer där högerextremister under senare tid fått fotfäste.
De etablerade partierna i Europa står handlingsförlamade inför intågandet från yttersta högerkanten. Istället för att förenas i kampen mot främlingsfientligheten har högern och vänstern glidit allt mer isär. Vi ser en höger–vänsterpolarisering där det letas efter syndabockar och pekas finger istället för att tillsammans jobba för ett humanare politiskt klimat. Antirasism och jämställdhet borde vara frågor att kämpa för utan hänsyn till partiprefix.
Varför finns det högerpopulister? Varför får inte muslimer vara med? Varför är det farligt med feminister? Hur kan jämställdhet gå för långt?
Scenkonstgruppen PotatoPotato ställer sig de här aktuella frågorna i sin berättelse om den europeiska extremhögern. Med citat av Olof Palme och Maria Sveland som ramar manifesterar de också sin egen lägertillhörighet. Gruppen har gjort sig känt för sin normkritiska hållning och skarpa politiska teater.
Danskjävlar – om detta må vi berätta tar oss med på en resa genom ett mörkt Europa. Ett Europa där främlingsfientligheten slagit rot i etablissemanget. Framför oss utspelar sig en lek, ett spel mellan Danmarks statsminister, socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt, och partiledaren för Dansk Folkeparti, Pia Kjærsgaard. I sex stycken dueller går danskarna in och utför ett rollspel där en av dem kommer ut som segrare ur varje omgång. Övriga roller utgörs av statsministern och ledaren för nationalistpartiet i länderna Finland, Ungern, Nederländerna, Norge, Sverige och Schweiz.
Pudelns kärna ligger i att de etablerade partierna anpassar sig till extremisternas retorik, och därigenom går ut ur spelet som förlorare. Gestaltningen är lekfull i varje scen med en enkel symbolik. Till exempel får vi se den trotsiga skitungen Timo Soini blir ammad av Finlands statsminister Jyrki Katainen. Samlag och gyttjebrottning är andra symboliska verktyg som används för att gestalta de etablerade partiernas tafatthet inför högerpopulisterna. Rasisterna har hittat råttfångarens pipa och så väl sossen som moderaten blir förtrollad av melodin och kan inte värja sig från att svansa efter.
De sceniska lösningarna och är enkla och lättillgängliga. Utformningen bjuder inte på många överraskningar, här har gjorts ett medvetet val att fokusera på budskapet. Föreställningen lever verkligen upp till sin underrubrik, här står berättandet i fokus. Skådespelarna Jenny Møller Jensen och Elinor Forsheden Sidoli levererar den mörka berättelsen med karisma och gnistrande utstrålning. De vill berätta och de får oss att lyssna.
Johanna Dikert
Spelas 17.5 i Stockholm och 2.6 i Göteborg
Regi: Freja Hallberg
På scen: Jenny Møller Jensen, Elinor Forsheden Sidoli
Producent: Linda Forsell
