Älska mig igen / SF Bio
Premiär 4 maj 2012
Älska mig igen har några intressanta premisser som tyvärr sviks av stereotypiska Hollywoodkärleksscenarion, huvudroller utan kemi och ensidiga rollfigurer utan psykologiskt djup.
Paret Paige (Rachel McAdams) och Leo (Channing Tatum) är lyckligt gifta, så lyckligt att det blir löjligt, tills de råkar ut för en bilolycka och Paige glömmer hela deras liv tillsammans. Istället kommer hon ihåg livet med exfästmannen hon bröt förlovningen med, sina föräldrar som hon brutit kontakten med sedan innan hon träffade Leo och viljan att bli advokat som hon sedan länge tappat till förmån för att bli celebrerad konstnär.
Allt låter otroligt, McAdams personligheter före och efter olyckan är som två olika roller som skiljer sig så mycket åt att man inte kan gå med på att det är samma person, men är baserat på ett verkligt pars kamp att återfinna varandra. Verklighetsbiten, filmen presenteras med hjälp av parollen ”based on a true story”, ska dock tas med en nypa salt då det skulle förvåna mig om mer än premisserna är tagna från verkligheten. Till en början dras man in i det något fräscha narrativet, det dröjer dock inte länge förrän man tröttnar på hela filmen på grund av alla kopierade scener och en total avsaknad av trovärdiga rollfigurer eller dialog.
Filmen är fullsmockad av yviga och förljugna känslor iscensatta utan minsta tillstymmelse till nyansering eller fördjupning i teman eller karaktärer. Som pappdockor på parad, dansande till pipan av en slavdrivande filmbolagsboss som vill ha en ny Dagboken – Jag sökte dig och fann mitt hjärta. Och som det försöks med regnscener, gråtscener, överdosering av montage till melankolisk musik, trånande blickar, melodramatiska ordväxlingar och sentimentala funderingar. Men allt känns bara tomt och livlöst.
Förutom en rätt gulligt rolig scen där kärlek visas genom att inandas sin partners fis så uteblir kemin mellan Tatum och McAdams, man har svårt att se varför de är så perfekta för varandra. Den enda som ”om det inte varit för mitt utseende så hade jag aldrig fått någon roll”-Tatum har haft kemi med på film är Jonah Hill i 21 Jump Street, kanske borde han hålla sig till att spela humoristisk sportfåne i komedier och lämna ”leading man”-rollerna i romantiska dramer till mer begåvade skådespelare. McAdams är i vanliga fall bra i liknande roller, när hon har bättre material och motspelare att jobba med, men här känns hennes karaktär så icke-trovärdig att man helt enkelt inte bryr sig.
Älska mig igen är en uppmaning som tyvärr får gå obesvarad. Filmen är alldeles för konventionell, sentimental och förutsägbar för att förtjäna vår kärlek.
Martin Memet Könick
