Iron Sky – Kultstatus redan nu!

Iron Sky / SF Bio
Premiär 18 april 2012

Men en blandning av kultfilmskärlek och riktig bra näsa för var, och hur, man ska lägga det ekonomiska krutet är Iron Sky en spektakulärt underhållande njutningsbomb. Sammansatt av egensinniga och referensrika filmelement spränger filmen din cerebrala cortex likt laddningarna som ödelägger skylinen i Fight Clubs slutscen.

Med mer vilja och kunnande än pengar ger finske regissören Timo Vuorensola (läs KPs intervju med honom här) oss en film som ser dyrare ut än flera av sina amerikanska genrekompisar. Filmens budget på 10 miljoner dollar kan jämföras med de 200 miljoner som lades ut på att hopfoga det skräp som är Battleship (läs KPs recension här).

Filmens svepande rymdscener är snygga att titta på, precis som interiörerna på nazisternas hakkorsformade månbas. Nazister som flydde jorden under andra världskrigets sista dagar och nu har utvecklat ett samhälle parallellt med civilisationen på jorden, utan någon som helst vetskap om vad som hänt på planeten de en gång flydde från. De nya generationerna av nassar har fått lära sig en massa lögner om hur kärleksfull deras ideologi är.

På jorden har en inkompetent Sarah Palin-kopia blivit amerikansk president. För att vända trenden för sin dalande popularitet, och öka chanserna för att bli omvald, skickar hon två män till månen för att försöka återuppliva allmänhetens fascination för mänskliga månbesök. Det går inte riktigt som hon tänkt då de två astronauterna stöter på nazisterna som dödar en av dem och förundras över att den andra är svart. Men skam den som ger sig, en attack från månnazister kan vara precis vad presidenten behöver, alla vet ju att en krigstidspresident nästan alltid blir omvald.

Ovan längre redogörelse av filmens synopsis är nödvändig för att illustrera hur galet infallsrik filmen är. Detaljrikedomen i både manus och visualisering är imponerande och det finns alltid referenser, som till exempel att nassarnas skepp är döpta efter Wagneroperor, att förnöja sig åt.

Filmens användning av stereotyper för att kommentera attityder i den verkliga världens kollektiva medvetande är föredömlig. Istället för att, som så många andra liknande filmer, använda stereotyper av lathet eller för att utvinna billiga komiska poänger så lyckas Iron Sky göra sina stereotypa rollfigurer både roliga och budskapsbärande.

Iron Skys satir är välkomponerad och riktar kängor mot, bland annat, Nazister, USA, högerpolitik och krigshetsande. Inte så sällan påminner filmen som en rebellisk kusin till Mars Attacks! Lägg till en frejdig Udo Kier som månführer och ni har en film som redan nu kan kultförklaras.

Martin Memet Könick