Rymdnazism med Timo Vuorensola

Timo Vuorensola. Foto: Fredrik Lundgren.

I bioaktuella Iron Sky (premiär 18/4, recension kommer på KP) invaderas jorden av nazister, anförda av Udo Kier, som i slutet av andra världskriget flydde upp i rymden för att invänta sin möjlighet att skapa Fjärde riket. I samband med Fantastisk Filmfestivals förhandsvisning träffade Konstpretton regissören Timo Vuorensola för en pratstund.

Vuorensola tog sina första steg i filmbranschen med sin medverkan i några av filmerna i sviten Star Wreck, som är parodier på/hyllningar till Star Trek. Nollbudgetkortfilmerna mynnade så småningom ut i långfilmen Star Wreck: In the Pirkinning (2005), som också innebar Timos regidebut.

Det måste ha varit stor skillnad på att göra Star Wreck och att arbeta med Iron Sky?
– Ja, absolut. När vi gjorde Star Wreck hade vi verkligen ingenting. Med Iron Sky har jag arbetat med en riktig budget, kända skådespelare och ett professionellt filmteam. Det är naturligtvis stor skillnad, och det var mycket jag fick lära mig under inspelningens gång. Jag hade aldrig kunnat drömma om att försörja mig som filmregissör när vi gjorde Star Wreck.

Hade Star Trek blivit bättre med nazister?
– Det finns faktiskt nazister i två episoder, och det finns inslag av det även i annan science fiction. Imperiet i Star Wars har klara nazistiska drag, och detsamma gäller för Starship Troopers. Så även om det kanske inte har gjorts en renodlad rymdnazistfilm tidigare så har nazistiskt tankegods funnits närvarande i genren.

Är det den typen av filmer som har inspirerat dig till att göra Iron Sky?
– Kanske inte så mycket Star Trek och Star Wars, men Starship Troopers har absolut varit en inspiration. Men jag har också influerats av filmer utanför SF-genren, som Dr. Strangelove.

Starship Troopers och Dr. Strangelove är ju båda filmer med klara politiska drag. Har du haft sådana intentioner med Iron Sky?
– Ja, det finns absolut politiska intentioner – satir och politisk inkorrekthet finns i filmen. Syftet har aldrig varit att göra en actionfilm i mängden.

Utöver filmandet så är du medlem i industrinoisebandet Älymystö. Ser du några kopplingar mellan musiken och filmskapandet?
– Nej, egentligen är det helt olika världar. Musiken ser jag som ett sidoprojekt, det är filmskapandet som har högsta prioritet. Musiken är mest en hobby. Jag är egentligen ingen musiker heller, utan ”bara” sångare i bandet.

Du har nämnt David Lynch som en av dina stora inspirationskällor. Tror du att han skulle gilla Iron Sky?
– Oj, vilken fråga… Det är förstås svårt att svara på, eftersom jag inte vet vad han gillar att titta på. Men jag föreställer mig att han kan gilla lite mer udda popkultur, så då kanske filmen är något för honom. Men att jag har nämnt Lynch som inspiration handlar mer om att han fick mig att själv vilja göra film. Jag skulle aldrig försöka mig på något i stil med det han gör. Det finns gott om filmstudenter som vill göra sin egen Lynch-film, men det blir bara skit av det.

Till sist – hur var det att arbeta med Udo Kier?
– Han är väldigt speciell och absolut excentrisk, men samtidigt oerhört professionell och vänlig mot precis alla. Innan jag skulle jobba med honom var det någon som sa till mig att ”när Udo kommer så är det hans fest”, och det stämmer verkligen. Vissa har så mycket karisma att människor naturligt dras till dem, och Udo är definitivt en sådan person. Han kunde sitta på inspelningen i åtta timmar och berätta historier, och samtidigt vara väldigt lätt att arbeta med och precis i sitt skådespeleri. Han vet hur kameran fungerar, vilken lins vi använder och hur jag tänker göra med scenerna i klipprummet. Han kom också med många egna idéer, men respekterade hela tiden att det är jag som regissör som bestämmer i slutändan. Vi blev goda vänner under inspelningen, och jag hoppas kunna samarbeta med honom igen i framtiden.

Fredrik Lundgren