Kan en bild säga mer än tusen ord?

Peter Frenneson. Foto: Sofia Nilsson.

Ögonblick: Sydsvenskans bästa bilder 2008 – 2011 / Fotogalleriet [format]
15 mars – 1 april 2012

Fotogalleriet [format] presenterar just nu utställningen Ögonblick. Här har ett antal dokumentära fotografier, tagna för Sydsvenskan mellan 2008 och 2011, valts ut och gått från att vara en del av en sida man kanske snabbt bläddrar förbi till att bli egna delar av en ny kontext.

Fragment från en tidsperiod radas upp bredvid varandra och sammanfattar fyra år av händelser och nyheter. Man minns ofta artiklarna och ämnen som hörde ihop med de olika bilderna och hur man kände när man läste dem. Det är allt från Roskildebilder, på smutsiga festivalare som väntar i kön till duschen, till havsörnar i aktion, häxjakt i Ghana och attentaten i Norge. Små och stora nyheter, som berört läsaren på olika sätt, sammanfattas i ett rum där bilderna separeras från artiklarna och därmed hamnar i ett helt nytt ljus.

Det är intressant att se hur mycket en bild kan tala i sin ensamhet och hur mycket styrka som ligger i ett lyckat dokumentärt fotografi. Man frågar sig varför just dessa fotografier har valts ut från vad som måste vara ett rikligt bildarkiv. Kanske är det deras förmåga att återberätta den fångade stunden, känslan och stämningen på ett sätt som säger något om det fotograferade skeendet samtidigt som bilden har ett eget konstnärligt värde (separat från vad fotot representerar).

Roskildefestivalen är ett populärt motiv och har blivit fångad av både Emma Larssons och Peter Frennessons kameralinser. Jag gillar Larssons skildring av festivalens morgontimmar där trötta och smutsiga ungdomar degar i tältöppningarna efter några fåtal timmars sömn. Hon förmedlar på något sätt det vackra i att vara sunkig och lycklig. Peter Frennesons bild av dansande kroppar i motljus fångar en annan typ av känsla: euforin som kan uppnås av riktigt bra musik på en grymt bra konsert.

Foto: Sofia Nilsson.

Dokumentärfotografiet siktar på att fånga verkligheten så sanningsenligt som möjligt. Ofta är det människor i mängden, som strömmar förbi kameran, som har fångats i bilder och plötsligt getts möjligheten att spela huvudperson i kompositionen. Ett exempel är en bild av en kille som fångats av en strålkastare och därmed blivit hela bildens fokus, helt på grund av slumpen och ögonblicket. Bilderna från Norges gator, tagna av Karl Melander dagarna efter Breiviks terror, är också oerhört starka i sitt sätt att fånga förbipasserande personers ansikten och minspel.

Det dokumentära fotografiet ska till skillnad från det konstnärliga undvika att vinkla, förfina eller arrangera. Gränsen emellan de två är dock ofta överskridbar och de två kategorierna flyter samman i många av bilderna. Bilden med titeln ”Den svarta pulsådern”, som tagits för en artikel som handlar om fotografen Johan Bävmans resa längs den 50 mil långa oljeledningen som går genom Ecuador, är ett exempel på en kraftfull komposition. Detta fotografi är fantastiskt komponerat och oerhört mäktigt på ett både dokumentärt och konstnärligt vis. Bilden till artikeln om den polska riksdagen, taget av Karl Melander, är på gränsen till abstrakt och får ögat att förvridas och ifrågasätta motivet då vinkeln får det att se ut som en person svävar i luften.

Det är kul att nyhetsbilder lyfts fram på det här sättet. Bilder som från början fungerat i samspel med en text får nu verka på egen hand och tala ett eget språk, ett språk där bilder säger mer än tusen ord.

Sofia Nilsson