Lorax / SF Bio
Premiär 23 mars 2012
Teamet bakom fantastiska Dumma mej ger oss nu en film som bäst kan beskrivas som underhållande lagom. Det finns inget revolutionerande i filmen men den är gullig och har en naiv men tilltalande ideologisk kärna som delar ut moralkakor som de flesta kan tänka sig att mumsa på. Barn kommer att älska den roliga titelfiguren och de gulliga djuren medan vuxna kan se den utan att bli helt uttråkade.
Storyn, som är baserad på Dr. Seuss barnböcker, handlar om en uråldrig trädväktare och hans försök att bevara naturen. Sagan utspelar sig på två tidsplan, ett som visar hur naturens grönska försvann och ett som visar kampen att få den tillbaka. I en övermoderniserad värld, där allt är gjort av plast eller andra människoskapade material och luft kostar pengar, börjar en ung pojke ställa frågor om vad ett riktigt växande träd är för något. Lorax är mot girighet och naturförstöring och vill lära oss att bry oss. Ett fint budskap förmedlat med hjälp av humor, 3D, grälla färger, medryckande låtar och feelgoodkänsla.
Underworld: Awakening / SF Bio
Premiär 16 mars 2012
Detta är den fjärde filmen i Underworldserien om kriget mellan vampyrer och varulvar. Den har lika dum handling, med fler hål i plotten än en höstack har strå, som de tre första. Men om du stänger av hjärnan och ser den på en 3D-utrustad biograf så är det barnsligt underhållande att se filmens överdosering av splatter, huggtänder, biljakter och kulhål. Så om du är intresserad av genren så ta chansen medan den fortfarande går på stor duk, utan 3Dn så är detta inte värt mer än glass tappad i en sandlåda.
Hotell Marigold / SF Bio
Premiär 23 mars 2012
Ibland känns Hotell Marigold som en enda lång reklamfilm för Indien. Filmen visar inga direkt dåliga sidor av landet, bara härligt annorlunda alternativ till rollfigurernas hemland England. En värld att upptäcka med glädje så länge man släpper sina fördomar om konstiga maträtter, evigt buller och stora folkmassor. Det är inget fel med uppvisningen av landets positiva sidor i sig men en lite mer nyanserad bild hade blåst bort misstankarna om att filmen till viss del är finansierad med pengar från turistbyråer.
Ett gäng äldre personer blir erbjudna att bosätta sig på ett lyxhotell för åldringar i Indien, till ett fördelaktigt pris. När det kommer dit visar det sig att hotellet, som ägs av slumdogmiljonären Dev Patel (som sin vana trogen spelar över), kanske inte är så fint som broschyren påvisade. Hur ska de klara sig? Rätt bra visar det sig. Här finns inga direkta överraskningar att hämta, man kan gissa rätt snabbt varthän det barkar för de olika rollfigurerna. Det som höjer filmen är istället skådespelarna som verkligen ingjuter liv i sina karaktärer. Maggie Smith, Bill Nighy, Judi Dench, Tom Wilkinson och resten av filmens äldre garde är så bra att man struntar i filmens narrativa skönhetsfläckar och bara njuter av en masterclass i skådespeleri.
Martin Memet Könick
