Kvarteret Skatan reser till Laholm – Ta mig därifrån!

Kvarteret Skatan reser till Laholm / SF Bio
Premiär 16 mars 2012

Kvarteret Skatan reser till Laholm lyckas stundvis, på underhållande sätt, driva med svenskhet och den medelklassmålgrupp filmen främst riktar sig till. Men allt som oftast är skämten på tok för plumpa, barnsliga och simpla för alla som gått ut lågstadiet.

Än mer graverande är den sympati filmen vill att vi ska känna för de genomruttna rollfigurerna. Det är problematiskt när en film har en Sverigedemokratröstare, David Batras Ulf, som protagonist. Visserligen ger filmen honom irriterande och oattraktiva karaktärsdrag men den fördömer honom inte helt och hållet, vilket den borde, utan utmålar honom istället som en överivrig kompis som ändå är lite trevlig i all sin jobbighet.

Om Skatan någonsin hade nått fram till den satir den förmodligen, hoppas jag, siktar på så hade de vidriga rollfigurerna kunnat ursäktas som verktyg för att framföra ett budskap eller ett argument. Men så är det inte, filmen vågar inte ta ut svängarna och kan inte bestämma om huvudrollsfigurerna främst är till för att plocka satiriska/parodiska poänger eller fungera som psykologiskt uppbyggda karaktärer som publiken kan identifiera sig med (d.v.s. det vanligaste greppet inom underhållningsfilm).

Ibland skrattar man för att situationen är så pinsam, som när en bra kompis berättar ett opassande skämt för den nya flickvännen. Man skruvar på sig och vill helst därifrån. Ungefär så känns det under hela Kvarteret Skatans filmade resa till Laholm.

Martin Memet Könick