The Devil Inside / SF Bio
Premiär 2 mars 2012
The Devil Inside är en exorcistfilm som inte skrämmer någon förutom, möjligtvis, folk som aldrig sett en skräckfilm eller zappat mellan tv-kanalerna efter klockan 21. Filmen använder sig av found footage-estetik på sämsta möjliga sätt, endast för att det billigt och inte för att det passar berättelsen eller möjliggör intressanta visuella lösningar.
Rollfigurerna är så knapphändigt tecknade att endast Peter Stillman den yngre, han som under merparten av sitt liv suttit inlåst i ett isolerat rum utan språk eller stimulans i Paul Austers City of Glass, skulle hitta något som är tillräckligt intressant för att bry sig. Det finns inga anledningar att varken känna sympati eller antipati för någon eller något i The Devil Inside, det finns heller ingen humor, spänning, dramatik eller annan komponent som underhåller nämnvärt.
Filmens korta speltid känns som en evighet och när den abrupta upplösningen äntligen kommer känns den, istället för överraskande, som en nödlösning som rappt fantiserades ihop för att filmskaparna blev lika trötta som oss i publiken på detta skräp.
Martin Memet Könick
