Carl Fredrik Hill – Maximus Pictor / Malmö Konstmuseum
17 februari – 8 april 2012
Foto: Sofia Nilsson.
Att man blir mer känd efter sin död än när man är levande är inte ett helt ovanligt fenomen i konstens hårda värld. I Carl Fredrik Hills fall så blev inte hans konst riktigt känd förrän efter hans bortgång. Efter det har den blivit mycket uppskattad och under de senaste åren har i synnerhet de verk som han målade under sin sjukdomstid fascinerat publiken.
Hills konst kan delas upp i två perioder: Landskapsmåleriet från hans friska år och de tusentals bilder och skisser från de år han led av vad man tror var schizofreni och låg inlagd på olika institutioner som till exempel Sankt Lars sjukhus i hemstaden Lund. När man vandrar genom utställningen märker man att det går att dela upp hans konstnärskap i ännu fler perioder då han intresserar sig för olika typer av tekniker och stiluttryck under olika perioder av sitt liv. Hans tidigare målningar skiljer sig en hel del från de han målade under sina år i Paris men ändå så återkopplar han ofta till dessa tidigare verk och återanvänder metoder och stämningar.
Hans landskapsmåleri präglas mycket av luminismen, en konströrelse med en förkärlek till skymningen, den tid på dagen då föremåls konturer suddas ut och flyter samman. Denna teknik bemästrar Hill mycket väl och han lyckas fånga både det svenska och det franska landskapet på ett stämningsfullt och dunkelt sätt med melankoliska undertoner. I landskapsmåleriet är det hans sätt att leka med ljus, konstrast och struktur som är hans största styrka. Ibland är det som om han hade grävt i duken med en spade för att riktigt gröpa fram känslan av jord och lera, men trots dessa brutala penseldrag är hans målningar alltid mycket välplanerade och välstrukturerade.
Foto: Sofia Nilsson.
Hill eftersträvade en hög nivå av kvalitet som han hoppades skulle få hans konst att godkännas av Parissalongen då han såg sig själv som en stor konstnär, en maximus pictor. Personligen kan jag känna att det ibland är lite svårt att ta till sig utställningens alla landskapsmålerier eftersom det finns så många av den, ögonen blir mätta på likartade vyer. Det blir därför en välkommen vändning när utställningen plötsligt övergår i Hills sjukdomsperiod. Dessa skisser och bilder skiljer sig totalt från landskapsmåleriet och kunde varit tagna från en helt annan tidsperiod och en helt annan konstnär. Motiven är obehagliga, förvrängda och surrealistiska och blir en direkt spegling av Hills kaotiska sinnestillstånd.
Det välplanerade och strukturerade har ersatts med totalt kaos. Det är som att hans undermedvetna helt har fått spinna loss och släppa kontrollen på motiven, skisserna kunde vara direkt tagna från en obehaglig feberdröm. På ett sätt är det också ganska sorgligt att vandra genom denna del av utställningen eftersom verken verkligen känns som produkter av en psykisk sjukdom som antagligen förstörde stora delar av Hills liv. Antalet teckningar som Hill ritade under denna tidsperiod uppgår till flera tusen, en del av dom brändes av vänner som var rädda att de skulle svärta ner Hills konstnärsrykte.
En applåd får Malmö Konstmuseum för en välgenomtänkt upphängning som verkligen lotsar publiken genom Carl Fredrik Hills konstnärsliv på ett spännande och informativt vis.
Sofia Nilsson
