Från filmen Den andalusiska hunden.
Dags för ny säsong på Cinemateket. Om programmet verkar oöverskådligt erbjuder Konstpretton här en guide till det du inte får missa. Det enda du själv behöver bidra med är att veta vem du är.
Kulturtanten gnuggar händerna inför inte mindre än två Strindberg-filmatiseringar: Fadern och Fröken Julie, båda i regi av Alf Sjöberg. Det är naturligtvis irriterande att stavningen inte lyder Fadren (kulturskymning!), men ändå trevligt att Cinemateket uppmärksammar Strindbergsåret. Utöver kanoniserad svensk litteratur har kulturtanten också ett brinnande intresse för exotiska kulturer (det vill säga nästan alla), och då passar programmet med arabisk film bra. Filmen Halfaouine har i den svenska titeln fått tillägget ”Bakom slöjan”, vilket är ett säkert tecken på att målgruppen är kulturtanter. Något annat som är exotiskt för kulturtanten är den smutsiga arbetarklassen, varför Lynne Ramsays Råttfångaren givetvis är ett måste.
Autodidakten borde kanske försöka bota sitt patologiska filmnörderi genom att se dokumentären Cinemania, som handlar om några New York-cineaster som tar begreppet filmintresse till oanade, och ganska skrämmande, höjder. Om denna chockterapi inte hjälper kan autodidakten med fördel lägga till De glödande åren på sitt CV över sedda filmer. Denna film om det algeriska befrielsekriget vann Guldpalmen 1975, men är i princip bortglömd idag. Passa på!
Nybörjarcineasten bör vara på tårna redan vid den första visningen, då Citizen Kane står på programmet. Det är ju världens bästa film! Nåja, men oumbärlig är den onekligen för den som vill ha koll på filmhistoriens milstolpar. Lika oumbärlig som Welles debut är för amerikansk film är Den andalusiska hunden för europeisk surrealism. På den visningen erbjuds också Guldåldern, en nog så inflytelserik och minst lika kontroversiell film där Buñuels religionskritik når sin höjdpunkt. Utöver dessa visningar måste nybörjarcineasten också infinna sig i salongen när Hets går upp på duken. Även om den i sig är en klassiker är kanske filmens största insats att den introducerade Ingmar Bergman (som skrev manuset) på den svenska filmkartan.
Konstprettot sneglar intresserat mot den tidiga Loach-filmen Kes, Hal Ashbys kultförklarade Harold å Maude samt den nyrestaurerade stumfilmsversionen av Fantomen på Stora operan. Men vårens huvudnummer är naturligtvis The Phantom of the Cinematheque – mastodontdokumentären om Henri Langlois, vars nuna konstprettot förmodligen har intatuerat någonstans på kroppen. Langlois är mannen som franska nya vågen aldrig hade klarat sig utan, och vars avskedande orsakade kravaller på Cannes-festivalen 1968. Och inte minst: utan Henri Langlois hade vi nog överhuvudtaget inte haft något Cinematek idag.
Vad? Cinemateket
Var? Biograf Spegeln
När? Tisdagar och lördagar med start 24 januari
Hela programmet: sfi.se
Fredrik Lundgren
