ÅRSLISTA: FILM
För att få vara med på listan så måste filmen haft svensk biopremiär 2011.



»Happy end«
Björn Runge avslutar sin trilogi om människor som försöker frigöra sig från sina sorgliga liv på ett utmärkt sätt.



»Gränsen«
Med en effektiv berättarteknik och välsvarvade karaktärer ger filmen oss en välkomponerad bild av det ”neutrala” Sveriges militärmakt under andra världskriget. Läs Martins recension för cine.se här.



»Tysta leken«
Görel Crona är modig som vågar låta filmens väldigt otäcka berättelse, som jag inte ska spoila, sluta i moll. Avsaknaden av allt vad lyckliga slut heter är passande konsekvent och ger filmen en tyngd som höjer den till en av årets bästa svenska filmer. Läs mer i KPs recension här.



»Odjuret«
Rått och berörande om vad som skulle kunna kallas den svenska white trash-underklassen.



»Någon annanstans i Sverige«
Till skillnad från många liknande filmer med upphackat tidsförlopp och multipla karaktärstrådar så lyckas filmen ingjuta intresse för varje huvudkaraktärs öde, något som beror lika mycket på skådespelarna som Hans Gunnarssons utmärkta manus. Läs mer i KPs recension här.



»Apflickorna«
Maktkampen mellan två tjejer i ett Voltigeslag (en sorts ridsport) är berättad och visualiserad på ett sätt som ställer högst intressanta frågor om genus, kroppsliga gränser, identitet, sexualisering och grupptryck. Läs mer i Martins sammanfattning av årets BUFF-festival för cine.se här.



»Play«
Ruben Östlund delar filmsverige med sin kontroversiella dissektion av ungdomssverige. En mästerligt iscensatt film som använder publikens egna reaktioner och fördomar för att diskutera känsliga ämnen som ingen bör blunda för.



»Pangpangbröder«
Livet är ingen hollywoodiansk historia som spolar förbi ”tråkiga” och vardagliga skeenden med montage för att lämna dig att leva lyckligt i alla dina dagar, livet är fullt av ögonblickliga ”nuen” som tillsammans utgör ett liv. Pangpangbröder illustrerar detta på ett mästerligt vis. Läs KPs recension här.



»The Black Power Mixtape 1967-1975«
Vare sig du är en Che Guevara-älskande revolutionsdrömmare eller en Fredrik Reinfeldt-dyrkande reaktionär så bör du se Black Power Mixtape 1967-1975, den problematik som filmen presenterar och diskuterar rör alla människor, i hela världen. Läs Martins recension för cine.se här.



»Hoppets hamn«
Filmen är en precist och känslosamt utformad erinring av händelser vi aldrig får glömma som innefattar så universellt mänskliga teman att den berör vare sig man kommer från Limhamn, Lahore eller Los Angeles. Läs KPs recension här.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...