FÖLJETONG: FILM
Fantastisk Filmfestival 2011

Att det var lördag morgon, med festivaldansklubb dagen före, var märkbart när en tillsynes trött men ändå ansenlig skara samlades klockan tolv för att ta del av FFF:s helgbuffé av genrefilmer.

The Scarlet Worm (3/5) öppnade långfilmsdagen på ett övertygande sätt. Filmen sparade inte på krut varken vad det gäller eftertänksamhet eller grafiskt, men inte onödigt, våld. Filmens diskussion kring abort känns stundvis tveksam, beroende på hur man tolkar budskapet, men karaktärerna är tillräckligt mångbottnade och ambivalenta för att göra det till just en diskussion och inte en predikande moralkaka. Aaron Stielstra är fantastisk i huvudrollen och får dessutom bra uppbackning av hela ensemblen av skådespelare.

Marianne (3/5) är en svensk independentproduktion som vill mycket, kanske lite för mycket. En sista finputsning av manuset hade kunnat höja filmen ytterligare genom att fila ner de sidospår som ibland fråntar emotionell styrka från filmens huvudspår om skuld som påverkar verklighetsuppfattningen hos en man som plågas av maror. Filip Tegstedts regi blandar psykologisk skräck, visuell terror och lite humor till bra effekt men det märks ibland att det fattats lite tid och pengar för eliminera de sista skönhetsfläckarna. Filmen är klart lovande och förtjänar biodistribution, speciellt om man jämför den med liknande svenska filmer som till exempel usla Försvunnen som går på biograferna just nu.

Some guy who kills people (3.5/5) förgyllde den tidiga kvällen med svart humor och intressant manus. Efter en genial inledning, som både bygger upp spänning och håller sig borta från tråkiga konventioner, så sviker filmen sig själv något genom att knyta ihop alla handlingstrådar lite väl prydligt Hollywoodianskt. Barry Bostwick (Spin City) och Kevin Corrigan är perfekt utvalda för sina roller och levererar dialogen från det smarta manuset med perfekt timing.

Att Another Earth (3.5/5) har blivit rejält hajpad på nätet efter att vunnit priser i Sundance hade inte undanflytt lundapubliken, visningen var slutsåld och salongen fullproppad med förväntansfulla sci fi-älskare. Frågan är om dessa blir besvikna då filmen främst är ett djuplodande drama om skuld. Sci fi-elementen fungerar främst som understrykning av filmens teman om botgörelse, identitet och vad som är viktigt i livet. Förhoppningsvis blev de bara glada då filmen är både intressant och involverande, med regi som mer än tar vara på manusets innovativa adderande av genreteman till ett väldigt mänskligt drama. Att Mike Cahill långfilmsdebuterar, både som regissör och manusförfattare (tillsammans med Britt Marling, som också spelar huvudrollen), är svårt att tro med tanke på hur välgenomarbetad filmen är. Som den Lost-junkie jag är får filmen ett extra plus för att man hittar William Mapother (skräckinjagande ”othern” Ethan Rom) i en av huvudrollerna.

Dag 3 gav oss festivalens hittills bästa dag med en rad intressanta filmer som tillsammans erövrar ett imponerande snittbetyg.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...