Hoppets hamn / Spegeln
Premiär 9 september 2011

Tillåt mig att ta av recensentmasken för bara ett ögonblick och berätta att jag faktiskt satt på pressvisningen och storgrät under tredje akten av Hoppets hamn. Ett bevis på hur berörande filmen är, och det inte på det manipulerande Hollywoodianska sättet (se till exempel Armageddon eller The Notebook) utan på ett allmängiltigt och innerligt mänskligt vis.

Filmen handlar om de koncentrationslägeröverlevare som efter andra världskrigets slut kom med Röda korsets vita bussar till Malmö och friheten. Man skulle kunna kritisera filmen för att vara helt okritiskt inställd till både den insatsen och Sveriges totala insats under andra världskriget men det är en annan film, och till filmens fördel kan det nämnas att den lyckas få med ett kort parti om svenska pojkars positiva inställning till tyska soldater till följd av visningar av propagandistiska tyska journalfilmer. Hoppets hamn fokuserar istället relationerna mellan personerna som kom och landet och människorna de här stötte på, och den gör det på ett utmärkt sätt.

En stor del av filmens emotionella slagkraft bygger givetvis på ämnet, researchen är prickfri och dokumentären förmedlar på ett klart och tydligt sätt sina fakta, men vad som höjer den över merparten av liknande filmer om konsekvenserna av nazisternas fruktansvärda illdåd är regissören Magnus Gerttens känsla för bilder. Något som visar sig i den poetiskt sobra sammansättningen av bilder som servar som understrykning av de tillstånd som hans intervjupersoner försöker förmedla.

Det märks att intervjupersonerna har stort förtroende för filmskaparna, deras historier om då- och nutid hade kanske aldrig berättats om det inte varit för filmen. Gertten hittar sina huvudpersoner i flera länder och återupprättar i vissa fall relationer som legat i ide sedan länge. Filmen använder sig av den ofta tråkiga ”talking heads”-konventionen (folk som pratar in i kameran) utan att det blir trist, detta eftersom människorna inte är medievana personer som bara vill synas utan eftertänksamma individer som reagerar på frågorna i realtid.

Hoppets hamn ger en inblick i Malmös historia, som till exempel faktumet att Malmö museum tillfälligt stängdes för att inhysa överlevarna, men är så mycket mer än ett dokument om en specifik stad. Filmen är en precist och känslosamt utformad erinring av händelser vi aldrig får glömma som innefattar så universellt mänskliga teman att den berör vare sig man kommer från Limhamn, Lahore eller Los Angeles. Så sätt dig i biosalongen och fäll några tårar, resan till Hoppets hamn är den perfekta blandningen av informativ dokumentation och berörande historieberättande.

Hoppets hamn har premiär på Spegeln i Malmö fredagen 9 september och på Kino i Lund lördagen 10 september och kommer senare att visas på olika orter i Sverige. För mer info besök filmens facebooksida.

Martin Memet Könick


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...