KRÖNIKA: KONST
Dadaism & Marcel Duchamp
»Har expressionisterna motsvarat våra förväntningar
på en konst som låter bränna in själva livets elixir
i vårt kött?«
»NEJ! NEJ! NEJ!”«
Så lät det dadaistiska manifestet 1916. Sedan dess har man omprövat konstbegreppet gång på gång. En av de pionjärer som ifrågasatte begreppet var Marcel Duchamp. Han var först på sin tid med så kallade readymades och objet trouvé, där en flasktorkare eller en pissoar signerad R. Mutt (hittade en parafras på Duchamp, se bild ovan) fick representera en ny typ av konstverk. Dadaismen, readymades och Duchamps konstnärskap lade grunden för nittonhundrasextiotalets popkonst, Fluxus och konceptkonst, med namn som Warhol, Rauschenberg och Johns i täten.
»DADA!!!!«
»Propagera för en konst som de väntar sig ska förverkliga
nya ideal. Vad är då dadaismen?«
»Här har vi den skarpt markerade avtagsväg där dadaismen
vinkar farväl åt alla hittillsvarande konstriktningar,
enkannerligen åt futurismen som några fårskallar för en
tid sen trodde vara den förverkligade impressionismen i
ny tappning.«
Dadaismen var mer än bara ett ifrågasättande av estetik och skönhet – den ville få bort hela den borgerliga kulturelit som underhöll och styrde konstmarknaden. Ungefär som de små kulturklickar vi även idag återfinner i våra städer – få bestämmer mycket. Många har (för) lite inflytande. Vidare om dessa ”borgare” fortsätter Dada:
»Under förevändning av att föra själens talan har de i sin
kamp mot naturalismen slagit sig till ro med abstrakta och
högdragna åtbörder som bara speglar ett innehållslöst,
bekvämt och stillasittande liv.«
Precis så skyldiga vi idag är när vi sitter framför skärmar och klagar på vilken skräpunderhållning som vi erbjuds. Men så skrattar vi ändå halvhjärtat åt grillfascism, ipadhysteri och ”den där snåla grannen Ove” och fortsätter odla mossa under fredagsmyset. Som att paralysera befolkningen framför tomhet och icke-vet(en)skap.
Men, menar dada, det är ok att vara anti, ok?
»..vårt sentimentala motstånd mot tiden, en kraftlös opposition
som sneglar efter böner och rökelse, som inte är något annat än
kännetecken för en ungdom som aldrig har förstått sig på att
vara ung.«
Föga har förändrats.
Sitta i soffan.
Tro på gudar.
Titta på skräp-tv.
Tro att man gör något genom att göra ingenting alls.
Det gör man inte.
Det är dags att sno pissoarerna och ‘tömma sin blåsa’ rakt på somliga konventioner.
»Mot den estetiskt-etiska inställningen! Mot expressionismens
blodfattiga abstraktioner! Mot de litterära tombollarnas
världsförbättrarteorier! För dadaismen i bild och ord, för en
dadaistisk händelseutveckling i världen. Att vara mot detta
manifest är det samma som att vara dadaist.«
Till och med 11 september 2011 kan ni på Moderna Museet se en utställning med några av Marcel Duchamps verk. Läs det dadaistiska manifestet i sin helhet här.
Michaela Larsson
