FOTO: LUND
Fotoskolans sista utställning / Fotoskolan Skåne
20 maj – 27 maj 2011
Foto: Sofia Landström
På Fotoskolans sista utställning på Bredgatan i Lund blandas motiven och känslorna, bokstavligen talat, högt och lågt. Lokalernas två våningar med kringliga små gångar har fyllts med fotografier i alla färger och former.
Utställningen innehåller allt från estetiskt vackra färgfoton till dokumentära svartvita bilder. Det är en tämligen blandad skara bilder som skapar en relativt rörig och osammanhängande utställning. Jag slås dock av den fantastiska variationen, hur människor från samma skolklass kan behandla så många, väldigt olika, områden.
I bottenvåningens stora utställningsrum hänger Elina Kähkönens foton av jazzmusikern Gunhild Carling. De är mestadels i svart, vitt eller dova färger, och hur kliché det än må vara att fotografera dokumenterande porträtt i svart/vitt så lyckas hon. De är vackra, professionella och tilltalande. A3-formatet fungerar perfekt till de sensuella motiven. För ja, denna jazzmusiker framstår som sensuell och spännande i Kähkönens foton.
Som jag nämnde innan är kontrasterna i motiven stora, längst bort i rummet hänger färgglada familjeporträtt. På långt håll ser de ut som vilka porträtt som helst, men vid en närmare titt visar det sig att så inte alls är fallet. Sofia Myllenberg har nämligen valt att fotografera så kallade regnbågsfamiljer. Konstellationer av familjer där normen mamma, pappa, barn bryts och ersätts med en friare livsbejakande levnadsstil. Porträtten är färgstarka, bakgrunden har fyllts med alla regnbågens färger, och familjerna ler stort i lekfulla poser. Det är glatt, spralligt och tilltalade för betraktaren, men det kan tyckas vara lite banalt ibland. Att välja dessa färgstarka bakgrunder, lekfulla familjer och leende läppar är ett lätt sätt att porträttera dem, nästan på gränsen till förutsägbart.
Jag fortsätter upp på den övre våningen där rummen är mindre och man får leta sig fram till utställningsrummen. I ett rum hittar jag ett uns av tonårsnostalgi. Det är foton med texter som vittnar om mitt tonårshjärtas tomhet och rädslor. Texter skrivna med Courier: ”ibland drar du isär världen” viskar om min tonårstid då jag trodde att jag skulle gå sönder, och jag tycker att det är fint att någon känner samma sak just i detta nu. Fast ändå inte. Trots att det inte är särskilt annorlunda så finns det en charm i att jag själv satt och skrev sådant på mina fotografier när jag var yngre, som en fin nostalgi och hemlängtan till en tid som flytt.
I fönstret mitt emot Sofia Karlssons nostalgitripp hänger Minna Nilssons transparenta fotografier där solen lyser igenom, något som får dem att nästan att glittra. Motiven är enkla, men med ett estetiskt grepp jag gillar. De är fina kontraster till de annars mer traditionella fotografierna.
Utställningen i sin helhet är inte en fotografisk revolution, inget omvälvande eller häpnadsväckande, men den är tilltalande och lätt att ta till sig. Det här är Fotoskolans avslutningsutställning innan de är tvungna att lägga ner och den är väl värd ett besök. Det skadar inte med lite nostalgi ibland.
Sofia Landström
