Delar av ett sammanhang

FOTO: MALMÖ
Intervju med Astrid Danielson

Arkitektoniska element, fragment av berättelser samt symmetri. Astrid Danielsons fotografisamling får betraktarna att fundera över vad som sker när en bild kopplas bort från sin helhet för att bli självständig och när symmetrin plötsligt rubbas.

Sommaren och hösten 2009 arbetade Astrid Danielson på ett litet antikvariat i Edinburgh, samtidigt som hon studerade på Edinburgh College of Art. I regniga Skottland fick hon fritiden att passera genom att fotografera. Jag har fått ta del av bilderna och vänder mig till Astrid Danielson för en övergripande kommentar;

– Jag kan fascineras av att det finns så mycket att se. Överallt finns det mönster. I förhållandet mellan arkitekturens ytor och linjer skapas harmonier som drar till sig ögas uppmärksamhet. Eller är det kanske ögat som söker harmonierna? Hur som helst kan man med kameran fånga dessa på bild. När detta sker kommer arkitekturen ifrån sitt sammanhang och blir till självständiga mönster. På fotografiet blir ett tak eller en vägg inte längre en del av byggnad utan just ett mönster, förklarar Astrid Danielson.

Fotografierna är alla svartvita och färgvalet förstärker hennes minimalistiska stil. Bilderna är tagna med en analog kamera, vilket skapar en grynighet på ytan. Den konstruerade icke-perfektionen levererar ett mer levande intryck, vilket jag upplever som en spännande kontrast mot de strama linjerna som för det mesta går att finna hos motivet.

Tar vi oss tid, vilket vi självklart gör, att betrakta bilderna mer ingående, kommer vi att lägga märke till fler kontraster och störningar hos motivet. Efter att först ha betraktat symmetrin i formspråket, upptäcker vi hur fotografierna är fragment av en större berättelse och den första störningen har nått oss. Därefter lägger vi märke till detaljer som skiljer sig från helheten och störning nummer två träder in i bilden. Det är just mellan dessa rubbningar och löskopplandet från helheten där intresset för fotografiet skapas. Jag känner mig även belåten över hur min egen tolkningsförmåga tillåts träda fram för att tillföra nya dimensioner. Hos fotografiet Entry. No Entry, syns störningen tydligt då någon försiktigt rispat in ordet ”No Entry”, på dörrens ena långsida. Dessutom skapas funderingar kring vad som egentligen går att finna bakom den stängda stål- dörren, som paradoxalt nog både välkomnar och stänger oss ute.

Som en avvikande del av fotografisamlingen finns ett ensam textiltryck. Ett vitt tyg där Astrid Danielson tryckt mönster med hjälp av silkscreenteknik. Inspirationen till mönstret var ett reklamfoto från 60- talet, där fotografiet visade en kvinna i tidstypisk klänning. I upprepningen blir mönstret oändliga rader av en klänningsarmé och jag anar något komiskt över de upp- och nedvända klänningarna, samtidigt som det lekfulla tillskrivs ett allvar tack vare den surrealistiska upprepningen.

Dock går det att finna ett samband med textilen och fotografierna. Textilen har tagits från sitt ursprung och existerar numera ensam, som ett tygbit från ett större sammanhang.

Stephanie Andén