Pixel-festivalen
16 april 2011
Vid årets Pixel-festival, som gick av stapeln den 16 april på Mejeriet i Lund, deltog regissören Ninja Thyberg med två filmer. Utfallet blev minst sagt lyckat: hennes film Mamma pappa barn vann 1:a pris i klass 3 (regissörer i åldern 20-26 år) och blev även belönad för bästa ljud (av Thomas Pape) och bästa skådespelare (Susanna Heldén).
I egenskap av vinnarfilm kommer den att delta i Novemberfestivalen, som arrangeras i Trollhättan i (hör och häpna) november. Ninjas andra medverkande film, RoV, fick pris för Gabriel Mkrttchians foto. Konstpretton träffar Ninja – som har bråda dagar med tentaplugg, filmredigering och ansökning till Filmhögskolan i Göteborg – för en intervju.
Hur var Pixel 2011?
– Det var kul. Det är intressant att se vad folk utan resurser väljer att berätta, vilka filmer som görs när det är eldsjälar och inte bolag som ligger bakom. Och så var det roligt att vinna, förstås.
Kan du berätta om dina medverkande filmer?
– ”RoV” är ett experiment som utgår från sagan om Rödluvan. Den är en pamflett där jag försöker problematisera föreställningar kring den manliga och kvinnliga kroppen. Mamma pappa barn grundar sig i en uppgift på Fridhems folkhögskola där jag skulle göra en ”motpolsfilm”, alltså en film som går emot vad jag brukar göra film om. Jag fick arbeta efter fem kriterier: att lämna mycket öppet för åskådaren, att använda kärnfamiljen som utgångspunkt, att göra en thriller, att inte lägga mig i scenografin – samt att inte ha ett genusperspektiv.
Genusfrågor är annars något som Ninja ofta återkommer till, bland annat i filmer som Egalias High School, Våt och Vi två. Men i den trefaldigt belönade Mamma pappa barn har hon alltså frångått det temat.
Hur känns det att en film som egentligen är tvärtemot vad du brukar göra blir så uppskattad?
– I början blev jag lite sur när den blev antagen till festivaler istället för RoV. Men nu tänker jag att det bara betyder att jag är bra på att göra film – och det har jag ju nytta av.
Ninja hoppas komma in på Filmhögskolan i Göteborg till hösten, men har det senaste året bott och verkat i Malmö, där hon har försökt kombinera filmarbetet med heltidsstudier i genusvetenskap samt extrajobb.
Hur upplever du att klimatet är för filmare i Skåne?
– Jag känner att jag personligen har haft bra flyt, men har svårt att säga hur det är för andra. Jag har bra kontakt med Film i Skåne, där jag känner mig välkommen. Generellt kan man väl säga att det är ganska billigt att göra film idag, det som kostar är snarare att lägga tid på det. Det bästa tror jag är att starta filmkollektiv, som Råfilm här i Malmö. Men tyvärr är jag nog lite smal i vad det är jag vill göra, så det är svårt att hitta andra som brinner för samma sak.
Film i Skåne är en av finansiärerna till Ninjas senaste film, ”Afro”, som hon siktar på att bli färdig med till oktober. Förhoppningen är att den sedermera ska visas på Göteborgs filmfestival.
Vad kan du säga om din nya film?
– Den utspelar sig under ett pass i afrikansk dans, där maktstrukturer blottläggs mellan sex olika karaktärer. Med Afro vill jag undersöka hur vi i västvärlden tolkar afrikansk kultur – ”drömmen om Afrika”, så att säga.
Till sist, har du något drömprojekt som du hoppas kunna förverkliga?
– Ja – två stycken, faktiskt. Det ena är att göra en långfilmsversion av Egalias High School, där jag vill modernisera romanen Egalias döttrar. Det andra är ett projekt som går under arbetsnamnet ”Skavsår”. Den filmen ska handla om en tjej som blir professionell porrskådis. Målet är att undersöka vad ett sådant arbete får för fysiska, psykiska och sociala konsekvenser, och även att förstå vilken kultur som skapas i porrbranschen.
Mamma pappa barn och RoV kan ses gratis på voddler.
Fredrik Lundgren
